Att dra sig undan

Jag överväger seriöst att sluta på facebook. Jag kan ju inte logga in där utan att se gravidbesked, gravidmagar och bebisbilder (bara igår såg jag två nya graviditetsbesked).
Jag är ju i en sådan ålder där de flesta i omgivningen skaffar barn och har de redan barn är det troligen en tvåa på väg. I vissa fall t.o.m. en trea. Samtidigt kan jag inte sluta leva p.g.a. min barnlöshet. Jag har ju redan ett barn och befinner mig därför i de sammanhang där graviditeter och småbarn är självklart. Jag vill ju inte utveckla en ångest som gör att jag inte kan gå till lekplatser, lekland, badhus och öppna förskolor för all framtid. Min son måste ju få samma uppväxt som andra barn, även om han kanske inte får några syskon.
Jag vill också kunna känna glädje över andras graviditeter och inte vara bitter. Men åh vad avunsjuk jag känner mig ibland. Det är ju så svårt att spela glad och entusiastisk (och visst förstår jag verkligen deras lycka) när jag bara vill gråta och förbanna vår infertilitet.
Barnlöshet suger!
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: