Var nöjd med allt som livet ger
Igår kväll sken solen. Jag och sambon hoppade upp på våra cyklar. Sonen skumpade bakom mig på pakethållaren. Vi cyklade runt och tittade på vår vackra älv som just nu håller på att svämma över. På sina ställen är bryggor, planteringar och träd borta i vattnet. Det hela kändes magiskt.
Vi styrde sen cyklarna mot en ny fin lekplats som vi inte besökt förut. Vi hade skoj. På hemvägen började sonen sjunga på Djungelbokens "Var nöjd med allt som livet ger och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer sorger och besvär"...
Både sambon och jag stämde i och tillsammans körde vi hela Mowglis och Baloos dialog medan vi trampade på pedalerna. Jag blev varm i hjärtat.
En liten stund i sommarkvällen släppte jag oron över barnlösheten. Jag kände mig lättare än på länge. Jag ville bara räcka ut tungan åt den stora fula barnlösheten. Säga åt den att du kanske kan göra så vi inte får syskon, men du ska inte styra våra liv.
