Perspektiv

Igår såg jag att en av ivf-tjejerna som jag följt drabbats av missed abortion. Hon var gravid med tvillingar. Igen känns världen rejält orättvis. Varför ska det vara så svårt att lyckas? Jag beundrar så dessa tjejer som orkar satsa på hoppet om ett syskon om och om igen. 
Mitt i allt kan jag inte heller låta bli att få dåligt samvete. I det perspektivet har vi haft en relativt enkel resa.
Vi lyckades ju på vårt andra ivf-försök och sen har vi snabbt kunnat checka av ultraljudet i vecka 8 och kub-ultraljudet. Det som återstår är vårt rutinultraljud på onsdag. Det finns ju inga garantier för att allt kommer se bra ut då, men jag känner i alla fall dagligen en liten krabat dom bökar runt i livmodern. Dock vet jag att risken för t.ex. missbildningar är något större efter icsi, men jag hoppas på att vår tur fortsätter. Funderingar på om det är en lillebror eller lillasyster känns som en lyx. Nu när främlingar kan se min graviditet undrar jag ibland vad de tänker. Jag minns ju hur ledsen jag kände mig när alla gravidmagar dök upp i vårsolen förra året. I år har jag en mage och jag är så stolt över den, men jag vill inte att den ska få andra att må dåligt. Jag vill istället att den ska sprida hopp till andra som kämpar.
Jag tror att det är det dåliga samvetet som ibland får mig att oroa mig under graviditeten. Att varför ska vi ha det lätt när många andra har der svårt? Men samtidigt vill jag inte hindra mig från att njuta, för när kan jag i så fall slappna av? Är det efter RUL? Är det efter förlossningen? När bebisen är 1 år? Kan man egentligen någonsin slappna av som förälder?
Med sonen och förlossningdepressionen som följde den graviditeten fastnade jag i en oro i ca 1,5 år. Tanken på hur mycket glädje jag missat pga min oro känns otroligt sorglig. Därför ska ingen oro få hindra mig denna gången.
1 Helena:

skriven

Vet du att jag känner ofta likadant. Jag tycker inte att vår resa varit tillräckligt svårt, eller gjorde i alla fall inte innan detta ofattbara hände oss. Det är så många andra som får gå igenom så mycket värre än vad vi har gjort. Men som jag ser det borde ingen behöva få gå igenom det vi får igenom som ofrivilligt barnlösa, oavsett om det är första andra eller 10:e barnet.
Du har all rätt i världen att få ett friskt barn oavsett hur mycket/länge du har kämpat. Jag hoppas att allt ser bra ut på onsdag och att du hittar mod att njuta av graviditeten!
Stor kram H

Svar: Tack för dina fina ord! Du har rätt i att man inte ska jämföra med andra. Barnlöshet är alltid fruktansvärt. Alla förtjänar att lyckas och att kunna njuta när man väl gör det. Jag kommer fortsätta följa din blogg och heja på er. Kram
langtaneftersyskon.blogg.se


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: