Äntligen
Den tydliga ägglossningen är här. Jag har de senaste dagarna haft rejäla känningar och idag kom de typiska flytningarna. Tänk att jag kan bli glad för så lite trots att vi har obefintliga chanser att uppnå graviditet. Jag vill att min kropp ska sköta sin uppgift även om det inte finns några spermier som kan möta ägget som släpps. Det är väl lite orealistiskt, men jag hoppas nog innerst inne att sambons tabletter och vila ska göra susen eftersom vi trots allt blivit gravida förrut. Någonstans har jag svårt att förstå att det bara gått en vecka sedan vi fick det chockerande beskedet i Falun. Inombords har jag utkämpat många strider sen dess. Tack vare min ägglossning har jag inte helt gett upp hoppet. Kanske kommer vi behöva ivf, men gravida ska vi bli.
Idag känns det även underbart med lite långledigt. Min mamma kommer på besök. Vi har ännu inte berättat något om vår sekundära infertilitet för familjen, så det blir till att försöka köra på som vanligt. Jag har dock nämnt för chefen på jobbet att jag kanske kommer behöva genomgå ivf-behandling till sommaren - hösten, så hon kan planera för det. Vi tar det småsteg i taget. De riktiga planerna blir ju reella först om sambons andra spermaprov i juni visar ett lågt resultat.
