På resande fot
Idag tog jag tåget till Stockholm. Resan påminde mig tydligt om den gång som jag senast tog tåget till Stockholm. Det var i januari 2011. Två veckor tidigare hade jag darrande hållit i ett graviditetstest och sett det där magiska teststrecket dyka upp.
De första två veckorna var ett kaos där jag kastades mellan att vara nyanställd med ansvar att korta vårdköer samtidigt som jag kände en enorm glädje över att ett litet embryo växte i min livmoder.
Det var i min sambos tillfälliga lägenhet på Söder som vi bestämde oss. Vi skulle bli föräldrar. Sambon pussade min mage och kallade mig mamma. Jag struntade totalt i vårdköerna. Vi ringde våra föräldrar och berättade att de skulle få ett barnbarn till hösten. Alla var glada.
Det var på en restaurang i Stockholm som jag för första gången kände mig illamående. Så pass att jag fick lämna stora delar av min pasta orörd. Jag som alltid brukar äta upp min mat. Illamåendet påminde mig om det lilla livet som höll på att växa sig starkt. Ett litet hjärta som börjat slå. Jag var så lycklig.
Uppfylld av minnen tog jag ikväll en promenad längs Norrmälarstrand. I solnedgången tänkte jag hur innerligt jag vill lyckas med IVF:en. Att jag aldrig skulle tveka igen om jag fick chansen.
De första två veckorna var ett kaos där jag kastades mellan att vara nyanställd med ansvar att korta vårdköer samtidigt som jag kände en enorm glädje över att ett litet embryo växte i min livmoder.
Det var i min sambos tillfälliga lägenhet på Söder som vi bestämde oss. Vi skulle bli föräldrar. Sambon pussade min mage och kallade mig mamma. Jag struntade totalt i vårdköerna. Vi ringde våra föräldrar och berättade att de skulle få ett barnbarn till hösten. Alla var glada.
Det var på en restaurang i Stockholm som jag för första gången kände mig illamående. Så pass att jag fick lämna stora delar av min pasta orörd. Jag som alltid brukar äta upp min mat. Illamåendet påminde mig om det lilla livet som höll på att växa sig starkt. Ett litet hjärta som börjat slå. Jag var så lycklig.
Uppfylld av minnen tog jag ikväll en promenad längs Norrmälarstrand. I solnedgången tänkte jag hur innerligt jag vill lyckas med IVF:en. Att jag aldrig skulle tveka igen om jag fick chansen.