Ruvardag 4: Börjar ge upp
Igår valde jag att vara hemma från jobbet. Med en förkylning i kroppen och förhoppningsvis ett embryo i livmodern kändes det extra viktigt att ta det lugnt och spara kraft. På kvällen hade jag gett upp. Bortsett från halsont, snuva och hosta kände jag ingenting från livmodern eller äggstockarna. Men plötsligt började det sticka och hugga i livmodern upprepade gånger under ett pars timmars tid.
Idag, bortsett från att jag är mer förkyld känns ingenting igen. Det är nu embryot borde ha börjat implantationen. Men jag känner inget molande. Bara en ångest och oro som växer sig starkare. Förnuftet säger att jag inte borde ge upp än. Det är långt till testdagen. Men ändå känner jag alltför väl igen känslan av en tom livmoder. Av en kropp som förbereder sig på mens.
Jag försöker istället förbereda mig på en rolig helg. Mitt fantastiska mirakel blir tre år. Han är förväntansfull efter tårta och presenter. Den underbaraste presenten för mig hade varit att kunna berätta för honom att jag har en bebis i magen...