Längtan efter syskon!

Efter regn kommer solsken säger ordspråket. Just nu verkar det stämma både när det gäller höstvädret och min sinnesstämning. Jag kan inte riktigt beskriva lättnaden över att kunda andas fritt igen. De senaste veckornas mörker har lättat något. Jag vågar dock ännu inte tro att det är något betående utifrån vår situation. En situation där vi faktiskt inte kan påverka utgången över huvudtaget. Mer än att vi har sex, fortsätter göra ivf och kollar upp mitt myom.

Men just nu lägger jag den biten åt sidan och njuter istället av att ha fått tillbaka lite glitter i ögonen. De senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att krama och pussa på sambon. Jag har också skrattat av ren och uppriktig glädje och uppskattat de små sakerna i vardagen. Att sonen berättar att han tycker om mig. Att jag haft ett bra patientmöte. Eller att solnedgången på hemvägen vacker.

Ikväll stundar det ishockeymatch. Mitt livs första, men ett måste när man bor i en riktig hockeystad och jag har trots allt bott här i fyra år nu. Det är ett gäng från jobbet som ska gå. Och jag ser verkligen fram emot det, trots att jag inte är det minsta sportfåne. Men en hamburgertallrik och ett glas vin ska bli trevligt.

 

Kram till er läsare som fortsätter att kika in här i regn som solsken!