Längtan efter syskon!

Jag vill med detta inlägg speciellt tacka alla er som följer min blogg. Alla cirka 30 läsare som troget och regelbundet kikar in hos mig varje dag. Det är för er skull som jag tar mig själv i kragen och uppdaterar bloggen med jämna mellanrum. Även de dagar när jag känner mig liten och ensam i vår infertilitet. Ni som skriver underbara fantastiska hejarop och som får mig att inte ge upp trots vad sjukvård, statistik och logik tyder på. Tillsammans går vi igenom den resa som vi ofrivilligt gett oss in på. Den sekundära barnlöshet som de flesta av oss googlat på, undrat över och som man sedan inser att man faktiskt befinner sig i. Jag hoppas ni vet att ni verkligen är värdefulla. Att ni läser mina små rader ger mig bekräftelse på att jag finns. Att faktiskt få dela dessa tankar och känslor med er som jag faktiskt inte kan dela med någon annan ger oss en speciell samhörighet under anonymiteten.

Jag hoppas verkligen att vi allihopa når vårt mål tillslut även om vår väg dit ser olika ut.

Kramar!

/E