Ruvardag 5: Allt fortsätter åt fel håll
De första fyra ruvardagarna hade jag flera tecken: mensont, hugg/stick i livmodern, ömhet i ryggslutet, ömmande bröst och liknande.
Med morgonen den fjärde oktober kommer den obekväma insikten att nu har det gått över 1,5 dygn sen jag kände nåt överhuvudtaget (och då har jag inte speciellt höga krav). Tyvärr tror jag mer och mer att vårt embryo misslyckades med implantationen. Nåt gick fel. Kanske pga min förkylning. Kanske pga mitt myom. Jag försöker mer och mer mentalt ställa in mig på att det inte blir någon junibebis. Jag tror annars inte att jag kommer klara besvikelsen när mensen kommer. När man satsat 30000 kr och hoppats på nåt som inte skett. Att min livmoder troligtvis inte klarade sin uppgift när den fick chansen. Trots att den fick ett guldembryo. Nu är jag en vanlig tjej som hade ägglossning förra fredagen och som väntar mens till veckan.
Även om jag inte upplever någon fysisk smärta känner jag en outhärdlig psykisk.
Med morgonen den fjärde oktober kommer den obekväma insikten att nu har det gått över 1,5 dygn sen jag kände nåt överhuvudtaget (och då har jag inte speciellt höga krav). Tyvärr tror jag mer och mer att vårt embryo misslyckades med implantationen. Nåt gick fel. Kanske pga min förkylning. Kanske pga mitt myom. Jag försöker mer och mer mentalt ställa in mig på att det inte blir någon junibebis. Jag tror annars inte att jag kommer klara besvikelsen när mensen kommer. När man satsat 30000 kr och hoppats på nåt som inte skett. Att min livmoder troligtvis inte klarade sin uppgift när den fick chansen. Trots att den fick ett guldembryo. Nu är jag en vanlig tjej som hade ägglossning förra fredagen och som väntar mens till veckan.
Även om jag inte upplever någon fysisk smärta känner jag en outhärdlig psykisk.
skriven
Ge inte upp!! Säkert sagt det förr men när jag plussade kände jag INGET! Plusset blev en chock. Dom återföringar som misslyckades hade jag alla symptom så kroppen är INTE att lita på i såna här situationer. Och med inga symptom menar jag verkligen INGA. Jag grät när jag testade, enbart för att kunna gå vidare.. Men. Fram. Kom. Ett. PLUS. Håll ut! Det är outhärdligt, men ta en liten timme i taget när bara dagen känns ohanterlig. Tiden går..
Stor kram!