Och så är drömmen uppnådd
Jag ligger just nu i en sjukhussäng med lillebror vid min sida. Han föddes 10:06 och vägde 3915 gram och var 54 cm lång. Han skrek i princip innan de fått ut honom ur livmodern och snittade 10, 10, 10 i apgar.
Det enda som i stunden kändes tragiskt var att jag behövde sövas. Jag som denna gång skulle vara pigg och uppleva allt. Trots att ryggen kändes bra enligt narkosläkaren fick han till sist efter ca 30 försök konstatera att det inte gick stt lägga ryggbedövning. Smärtan som jag fick utstå under försöken var hemsk. Jag grät dock när de gav mig sömnmedel och när jag vaknade. Sen klockan kvart över tolv har dock lillebror varit vid min sida. Han förefaller lugn när han får vara nära och han har försökt amma. Jag hoppas att vi knyter an till varandra trots den mindre bra starten. Inte ens ett planerat snitt är helt planerat. Storebror har varit här och hälsat på. Det känns som om de i alla fall fick en bra start tillsammans.
skriven
Grattis till lillebror och välkommen till världen! (Och mamman och resten av familjen.)