Andas in. Andas ut. Paus.

Igår släppte oron gradvis. Igår kväll började det plötsligt att mola. Just nu molar det och värker en del i livmodern. Tiden får utvisa om det är flingan, progesteronet eller mensen. Jag tror i alla fall att det i alla fall var progesteronet som gjorde att brösten ömmade igår.
Så fort oron kommer försöker jag fokusera på min andning. Andas in - andas ut - paus. Andas in - andas ut - paus. Varje sekund för mig framåt den tidpunkt då jag vet resultatet av vår första FET.
Igår föll säsongens första snöflingor från himlen. Jag tänkte då lite extra på flingan i min livmoder. Jag tycker om att ruva under julen. Det är ju något magiskt och hoppfullt med denna tiden på året.

Ruvarmorgon

 
Idag vaknade jag upp som ruvare. Jag hoppas med hela hjärtat att flingan är kvar därinne och har det bra.
Tyvärr känns det lite för mycket som en vanlig dag. Igår var jag skengravid med en massa tecken. Idag är oron tillbaka. Oron över att min livmoder är tom. Kanske var jag för orolig igår? Kanske sov jag för dåligt inatt? Kanske misslyckades jag med crinonen? Kanske rörde jag mig för mycket igår? Det känns som att allting kan hindra mig från en graviditet. Jag jämför med vårt första ivf där symtomen avtog ungefär 6-7 dagar efter äggplocket. Alltså ungefär där jag är nu.
Jag försöker fokusera på att andas vidare. Att med glädje leka med sonen och att julpynta vår lägenhet. Jag tänder små adventsstjärnor här och var. Stjärnor av hopp och längtan.

Hämta fler inlägg