Långa metoden med start i augusti

Nu har vi äntligen en plan! Vår ivf/icsi kommer troligen ske under mitten av september. Läkaren tyckte att vi ska använda den långa metoden eftersom jag har myom. Tre veckor efter mensens första dag ska jag börja med nässpray som ska försätta mig i ett klimakterium. Detta var dagens besvikelse eftersom jag var två dagar sen för att kunna påbörja behandling denna menscykeln. Nu får jag istället vänta in nästa veckas mens och sedan börja spraya efter tre veckor. Speciellt tungt känns det p.g.a. läkaren först sa att vi kunde börja redan idag, men sen ändrade hon sig efter att ha hört att mina cykler är kortare än 28 dagar. Jaja, varför stressa? Det är ju bättre att vänta om det innebär ett bättre resultat.
Efter ca tre veckors spray ska jag ta sprutor + spray i ca 10-14 dagar. Sen är det dags att plocka ägg.
Sambon och jag har bestämt oss för fertilitetsenheten i Örebro, då den kliniken är närmast, vilket innebär att vi inte behöver ta ledigt hela dagar eller krångla med barnvakt.
Kan inte fatta att det är på gång nu! Jag längtar tillochmed efter att mensen ska börja. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga :).
 

Att dra sig undan

Jag överväger seriöst att sluta på facebook. Jag kan ju inte logga in där utan att se gravidbesked, gravidmagar och bebisbilder (bara igår såg jag två nya graviditetsbesked).
Jag är ju i en sådan ålder där de flesta i omgivningen skaffar barn och har de redan barn är det troligen en tvåa på väg. I vissa fall t.o.m. en trea. Samtidigt kan jag inte sluta leva p.g.a. min barnlöshet. Jag har ju redan ett barn och befinner mig därför i de sammanhang där graviditeter och småbarn är självklart. Jag vill ju inte utveckla en ångest som gör att jag inte kan gå till lekplatser, lekland, badhus och öppna förskolor för all framtid. Min son måste ju få samma uppväxt som andra barn, även om han kanske inte får några syskon.
Jag vill också kunna känna glädje över andras graviditeter och inte vara bitter. Men åh vad avunsjuk jag känner mig ibland. Det är ju så svårt att spela glad och entusiastisk (och visst förstår jag verkligen deras lycka) när jag bara vill gråta och förbanna vår infertilitet.
Barnlöshet suger!
 
 

Hämta fler inlägg