Gott nytt år!

Dagen till ära har jag tagit mig ur sängen, duschat och bytt om till klänning. Bara för att bege mig tillbaka till sängen igen och invänta det nya året. 
Förra nyårsaftonen var mysig med god mat, vin och smaskiga ostar. Jag hade dock fått mens dagarna före så någonstans fanns oron över vår ännu inte bekräftade barnlöshet.
I år är maten inte lika självklar. Jag kräktes just för fjärde gången och tyvärr har jag inga direkt mysiga känslor i kroppen. Men jag lever på hoppet att det kan vända. Och att det kommer göra det under 2015. Varje dag tar mig ju närmre Målet med stort M. Året har ju potential att bli toppen. Jag börjar mer och mer inse att vara gravid inte är min grej... Men det är en fas att ta sig igenom för att drömmar ska kunna bli sanna!
 
Ett riktigt gott nytt år önskar jag er allihopa!
 
Årsresume för 2014:
- Januari: Jag pratar med en sjuksköterska på landstingets fertilitetsenhet. Hon skrattar åt mig och säger att eftersom jag är 29 år och har barn sen innan kommer jag bli gravid igen och det finns ingen anledning till oro.
- April: Fertilitetsutredning i Falun konstaterade få och långsamma spermier och mycket små möjligheter att bli spontant gravida.
- Maj: En genomspolning av min livmoder och äggstockar avslöjade ett litet myom.
- Augusti: Jag börjar nedreglera mig med det långa protokollet.
- Septemer: Vårt ivf-försök riskeras avbrytas pga få äggblåsor.
- 26 september: Åtta ägg plockas ut och jag börjar gråta av lättnad. Sex ägg var mogna och fyra blev befruktade.
- 29 september: Samtliga fyra embryon ser fina ut. Jag får tillbaka ett av dem.
- 8 oktober: Jag börjar blöda och inser att vårt första försök är över.
- 28 november: En av våra två frysta blastocyster tinas och placeras i min livmoder.
- 3 december: Jag får ett svagt, svagt plus.

Besök hos barnmorskan

Idag i vecka 8 har jag varit på ett första besök hos barnmorskan. Jag fick en fin mapp som hette Min graviditet samt två böcker "vänta barn på nytt" och "gravid igen". Nästa gång som jag ska dit är den 23/1 och då är det inskrivning på riktigt.
Jag tog också möjligheten att beklaga mig över mitt illamående. Postafen innan jag ska sova hjälper ev minimalt. Jag blir dock så hemskt seg. Ibland orkar jag inte ens sträcka ut armen för att ta en klunk vatten. Enligt min barnmorska är det bara att fortsätta så fram tills all ledighet är slut. Sen kan jag få tid hos läkare för att diskutera ev sjukskrivning och lergigan. Sen la hon klämkäckt till att förhoppningsvis är det snart slut på mitt illamående. Jag kontrade då med om att det blir som min förra graviditet har jag tio veckor till med kräkningar framför mig. 

Hämta fler inlägg