Längtan efter syskon!

Igår var mitt graviditetstest rejält positivt. Jag önskar att det hade övertygat mig om att jag kan slappna av. Njuta och känna glädje, men idag är det oro som råder i kroppen. Mest för att alla tydliga symtom är borta sen i tisdags. Varken igår eller idag har jag inte känt nåt. Brösten ömmar inte och livmodern värker inte. Jag saknar molvärken. För mig var den positiv eftersom det kändes som att det hände saker i kroppen. Att Flingan hade det bra. Nu är jag rädd att det har hänt nåt. Att begreppet röd jul kommer få en ny betydelse. Jag jämför också med min graviditet med sonen. Under samma period hade jag fullt upp med hugg och stick i livmodern, kombinerat med ett begynnande illamående. Kanske kan det vara annorlunda vid en andra graviditet. Men det känns liksom inte bra när man går från att ha känt mycket till att inte känna nåt.

Idag ringde jag MVC. Barnmorskan skrattade åt att jag ringde så tidigt. Att jag nästan inte var gravid än. Jag fick i alla fall tid för det första hälsosamtalet den 29:e. Jag hoppas att allt är bättre då. Att jag kräks för fullt. Idag har jag vabbat med sonen som har hosta och feber. Det känns skönt eftersom jag nog skulle ha svårt att fokusera på jobbet just nu.