Längtan efter syskon!

Mitt i allt julstök blir jag lite orolig. Illamåendet är bättre. Jag kan öppna kylskåpet utan att kvälja. T.o.m. lukta på grytan med revben som kokar. Att molvärken minskat betydligt de senaste dagarna känns inte heller så bra. Jag hoppas att Flingan har det bra inne i livmodern. Men jag är också rädd. Tänk om något är fel? Googlandet svarar att plötsligt minskade gravditetssymtom ofta föregår ett missfall.

Med sonen var illamåendet ganska konstant även om det förekom bättre och sämre dagar. Jag blundar och nynnar vidare till julvisorna på radion medan jag håller tummarna för Flingan. Imorgon är det tre veckor sen jag fick det första svaga plusset i vecka 3+3. Jag vill ju fortsätta vår resa nu. Jag är inte beredd att sluta!

 

God jul kära läsare!