I kläm
I fredags ringde jag till Örebro för att informera dem om det positiva graviditetstestet. De gratulerade mig och sa till mig att höra av mig till min lokala privata mottagning för att boka ett tidigt ultraljud eftersom jag inte tillhörde deras landsting. När jag väl lyckades komma fram till min lokala mottagning var de väldigt trevliga och glada, men de kunde inte göra ett tidigt ultraljud vid frysåterföring. I så fall skulle jag behöva betala 1500 kr! Småsur (det känns som om de bara bryr sig om pengar och inte patienternas psykiska hälsa/oro/rädslor, vilket de påstår att de gör) ringde jag istället upp landstingets fertilitetsmottagning. I samband med att mitt myom hittades sa de att jag kunde höra av mig dit för ett tidigt ultraljud om vi lyckades bli gravida på egen hand. Efter att landstinget frågat om inte det privata alternativet kunde titta på mig, bokade de in mig den 8/1. Jag kunde äntligen pusta ut, men ärendet tog en stor del av förmiddagen.
Under eftermiddagen idag har jag inte känt mig det minsta gravid. I flera dagar har jag så tydligt känt diverse tecken, men nu är det som om kroppen är tyst. Paus och vila råder. Det känns läskigt och tomt. Genast blir jag lite orolig. Jag tycker inte om tystnaden. När det molar och värker inbillar jag mig att Flingan har det bra. Jag är så rädd att bli besviken nu. Det får bara inte vara så. Missfall är ett läskigt ord. Men jag ska försöka att förtränga det. Jag ska njuta så länge jag bara kan av denna graviditeten om det nu kommer bli så att jag kastas tillbaka till barnlösheten igen.
skriven
Riktigt tråkigt att du hamnat mellan stolarna i princip ända sen utredningen. Men det här är sista gången sen slipper du när du skrivit in dig på MVC.
Jag förstår din oro, jag har känt exakt likadant och gör det ibland fortfarande, men jag tror att Flingan är här för att stanna. Tänk hur få som får missfall i jämförelse med hur många barn som egentligen föds. Det är vår tur nu, glöm inte det! 2015 är ju vårt år! :)