Jag kämpar på
Illamåendet har trappats upp. Jag mår skit från det att jag vaknar tills det att jag går och lägger mig. Det är väl som det ska vara när jag är gravid. Dagarna är en lång kamp för att jag ska få i mig mat. Imorgon går jag in i vecka 8. Med sonen lättade illamåendet något i vecka 14, men kräkningarna upphörde inte förrän vecka 18. Jag ska försöka ta mig igenom detta, även om det känns tungt. På måndag ska jag träffa barnmorskan. Jag ska försöka höra mig för om en sjukskrivning är möjlig. Som det känns nu kommer jag aldrig orka jobba, vara mamma och gravid när jag mår som jag mår. Kräkningarna har gett mig halsbränna, vilket ytterligare gör situationen besvärlig.
skriven
När jag först läste detta blev jag glad över att Flingan verkar ha det bra. Men sedan insåg jag hur otroligt jobbigt det måste vara för dig.
Det är ju så dubbelt; först är man sekundärt infertil och sörjer samtidigt som man är oerhört tacksam för det barn man har. Sedan (om) man blir gravid är man givetvis glad men samtidigt kan man må så dåligt. I båda situationerna är det så lätt att känna skuld för sina känslor. En riktig berg-och-dalbana är det allt.
Stor kram till dig. Nu hoppas jag på att du slipper illamåendet snart så att du kan få njuta av graviditeten.