Oron är tillbaka
Igår avtog molvärken för att idag vara som bortblåst. Jag tvivlar igen. Jämför med min graviditet med sonen. Då visste jag att jag var gravid vid denna tidpunkt i menscykeln. Nu känns livmodden tom, oavsett hur mycket jag önskar att lilla flingan börjat fästa där inne. Känslan av en tom livmoder är just vad jag haft varje månad sen vi började försöka. Det har hittills alltid resulterat i mens.
Jag som i vanliga fall är jättepigg, är dock jättetrött. Jag tror att det är en följd av crinone, eftersom jag varit det sen i fredags. Det känns som om jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Annars måste jag säga att jag verkligen föredrar crinone framför lutinus. Det är så skönt att bara ta progesteron en gång om dagen och så slipper jag de gryniga flytningarna. Det lär ju kunna komma stora klumpar med crinone, men jag har inte haft sådana än.
Nu väntar jag. På att mensen kommer eller att den uteblir. Till helgen borde jag veta om jag kan äta dessertostar och rökt lax på julbordet. Någonstana inom mig försöker jag bygga upp ett försvar i fall vi misslyckats igen. Just nu vet jag inte hur jag ska kunna hantera ännu ett misslyckande.
Kvällsuppdatering: Molandet har kommit tillbaka tillsammans med en pirrande känsla i livmodern och en brännande känsla i ryggen. Jag hoppas det är positivt. Men det påminner om mensvärk. Och jag är så rädd. Så rädd för blod. Att allt snart är över.
skriven
Åh va jag håller tummarna att er flinga byggt bo i din livmoder❤Den som inte kämpat för en graviditet kan inte förstå vilken ångest det skapar att vänta, hoppas, analysera och vänta vänta vänta. Efter allt man gått igenom så är nog inte kroppens signaler pålitliga längre tänker jag, man har liksom analyserar allt så mycket att man till slut inte vet vad som är vad längre. Jag hoppas att du kan få hitta en inte ro och frid och slippa denna tärande oro. Du ska veta att jag känner med dig, av hela mitt hjärta. Hur tidigt kan man testa efter FET? En vecka?
Kramar!