Otacksamt gravid
De senaste dagarna har jag känt mig otacksam. Jag skulle glädjas över att vara gravid denna gången, men illamåendet gör det svårt. Det finns stunder då det känns som att magen kommer sprängas, samtidigt som den kurrar och det känns som om jag ska kräkas. Jag är kallsvettig och undrar över vad jag har gett mig in på. Samtidigt har ju min allra högsta önskan slagit in. Jag borde vara glad och tacksam över det som händer i min kropp. Jag vet hur många som kämpar... Samtidigt är jag livrädd för missfall. Natten till igår drömde att jag fick det.
Vi har berättat för våra familjer. De blev såklart glada för vår skull. Vi har också berättat för sonen, mest för att han var orolig och bekymrad över att jag mår dåligt. "Mamma har en bebis i magen" brukar jag säga efter att jag kräkts. "Får jag se?" säger han alltid och konstaterar sen efter att ha inspektarat min mage att han inte ser någon bebis.
Bananer är det äckligaste jag vet. Bara lukten får mig att börja ulka. Det enda som känns lite gott för tillfället är keso och chips, fast inte på en gång...