Längtan efter syskon!

2011 blev vi gravida på första försöket. Nio månader senare föddes vår son. Våren 2013 började vi aktivt försöka bli gravida igen. Förvånande hände ingenting månad efter månad. Vi påbörjade tillsist en utredning som konstaterade få och långsamma spermier, vilket innebar att våra möjligheter att bli spontangravida var mycket begränsade. Vårt första ivf-försök misslyckades, men efter upptining av en fryst blastocyst fick vi vårt magiska plus. Lillebror kom till oss i augusti 2015. Äntligen är vårt liv komplett!

	&
	&

Frågor som gör ont

2014-11-03 @ 19:30:32

Idag tog jag itu med delar av livet som under ett tag varit på paus. Jag besökte min husläkare och beslöt mig för att ta bort tre födelsemärken. Jag hade inte förberett mig på standardfrågan gällande bedövning "är du gravid?". NEJ tänkte jag det är jag inte, men jag vill så gärna vara det! Men jag svarade neutralt nej.

En stund senare kom en annan fråga som också väckte en inre storm när vi pratade om sonen "är han första barnet?" Jo det är han ju och troligtvis det ENDA barn jag någonsin kommer få. Men jag svarade bara ja och utvecklade inte ämnet.

Sen låg jag och höll tummarna att varken läkaren eller undersköterskorna skulle fråga om syskon och det gjorde de inte heller. Viss integritet får man ha i vårdrelationen.

Nu är födelsemärkena borta vilket känns skönt om jag nu någonsin skulle bli gravid. DÅ behöver jag inte oroa mig för bedövningen.

Idag känner jag den omisskännliga mensvärken som smyger sig på. Gissar på mensstart senast till helgen. Bara att ladda upp med mensskydd igen.

1 lin:

skriven 2014-11-03 23:59:18.000001+01:00

Tänker ni göra ett nytt försök vid nästa mens? Jag väntar också mens till helgen. Jag hoppas på ett FET nu. Kanske kan vi följas åt lite extra mycket?

Svar: Planen för oss är att göra FET nästa menscykel. Jag har dock bett vår lokala läkare att kolla mitt myom igen och har tid den 18/11. Om hon skulle säga att det bör tas bort nu avvaktar vi kanske. Annars kör vi på. Jag följs jättegärna åt på vägen :)

langtaneftersyskon.blogg.se

2 Lina:

skriven 2014-11-04 15:34:55.000001+01:00

Vet precis hur det känns. Jag har undvikit att gå t tandläkaren för deras standardfråga. Samt att när man försöker bli gravid så vet man ju inte om man blivit det eller inte. Kom dock iväg t tandläkaren då vi haft uppehåll i försök att bli gravid. Så jobbigt oxå när alla tror att man kan bli gravid för att man har ett barn.

3 Azielle:

skriven 2014-11-05 05:14:28.000001+01:00

Jag fick göra en akutröntgen i höstas för att utesluta blodpropp och fick såklart frågan om jag var gravid. Det gjorde ont att säga nej.
Som undersköterska vet jag ju att de måste ställa den frågan, men jag var ändå så oförberedd på den och på att det skulle göra så ont.

Svar: Visst förstår man att de måste. Men jag var ändå off-guard. Nästa gång är jag mer förberedd.

langtaneftersyskon.blogg.se