Längtan efter syskon!

 

- Jag vill minnas hur det kändes när sonen växte i min mage. Hur de första små buffarna från det lilla livet där inne kittlades och den roliga känslan som fyllde livmodern när sonen ofta hickade på morgonen. Jag vill inte minnas graviditetsillamåendet och foglossningen som också hörde dit.

 

- Jag vill minnas stunden när min son föddes. Hur det var att hålla honom och känna hans lena hud mot min för första gången. Jag vill inte minnas de 36 timmarna av olidlig smärta och besvikelsen över kejsarsnittet som också fanns med i bilden. 

 

- Jag vill inte tänka på de första fem månaderna där sonen skrek konstant och var missnöjd. Jag vill minnas hur han log mot mig vid tre veckor, hur hans skratt lät för första gången vid tre månader och när han pussade mig spontant för första gången vid nio månader.

 

- Jag vill minnas allt skönt sex som sambon och jag haft det senaste året. Att vi börjat prata mer med varandra igen. Jag vill inte minnas alla gånger som vi misslyckats bli gravida och alla jobbiga samtal som vi haft om vår barnlöshet.

 

- Jag vill minnas vår Falunresa som en resa där vi fick prata ut och komma varandra närmre. Inte resan där vi fick reda på att vi inte kan bli gravida på egenhand.

 

- Jag vill minnas vår första ivf som en prövning av min styrka. Att jag trots ett hårt fall kunnat resa mig och börja hoppas igen. Jag vill inte minnas all sorg, ilska, besvikelse och nattsvart mörker som den också förde med sig.

 

- Om fem år vill jag kunna tänka tillbaka på denna tiden som ett tillfälle där jag gav allt och vågade satsa på mina drömmar trots att allt var motigt och ingenting självklart. Och någonstans hoppas jag innerligt att denna tiden i mitt minne kommer blekna av den stunden då jag blir gravid på nytt.