Minisemester

Ligger i sängen på vårt familjerum på Gothia Towers. Min graviditetsvana trogen vaknade jag strax efter fem och kunde inte somna om. Eftersom både sonen och sambon sover och frukosten inte börjar än på en stund, tar jag det helt enkelt lugnt i sängen. Jag njuter av lillebrors sparkar. De senaste dagarna får jag en känsla av att han kan ha vänt sig i magen eftersom sparkarna känns högre upp.
 
Just nu har jag den bästa perioden av den här graviditeten. Jag har inte kräkts på 1,5 vecka, vilket är rekord. Försiktigt börjar jag hoppas att det har vänt. Jag planerar att jobba som vanligt från imorgon. Det känns lite galet att jag i bästa fall har två månaders jobb framför mig innan jag tar semester + mammaledighet. Planen är att jobba till midsommar eller slutet av juni.
 
Tiden för vår minisemester hade inte kunnat vara bättre ur mitt perspektiv. Sonen har dock vid 3,5 års ålder hamnat i sin värsta trotsperiod hittills. Jag får dagligen jobba upp mitt graviditetstålamod. Igår besökte vi universeum, men sonen var motvillig till besöket. Hajarna var dock fascinerande en kort stund, liksom mammutarna. Han föredrog dock skeppet utanför och vårt senare besök i lekparken på Trädgårdsföreningen.
 
Jag såg mängder av gravida magar i det fina vädret. Majoriteten hade ett första barn som var närmre 1,5-2 år. Beskyddande la jag handen på min mage och kände en enorm tacksamhet för vårt mirakel därinne. Jag är så väl medveten om att allt kunde varit annorlunda. Att vi hade en enorm tur som lyckades på vårt andra försök och att vi inte drabbades av missfall. Detta är dock inget som syns i de andras ögon. De kanske bara tänker att livets omständigheter gjort att vi "valt" att skaffa barn senare än genomsnittet. Det är i sådana stunder jag önskade att det fanns en klubb för oss barnlösa. Att det fanns ett forum där vi kunde prata med varandra om sådant som kanske inte är ett accepterat ämne i en lekpark.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: