Längtan efter syskon!

 

Idag begav vi oss iväg på kub-test i Örebro hela familjen, eftersom sonen var hostig och fick stanna hemma från dagis. Efter telefonsamtal till mottagningen fick vi dispans för att ha honom med så länge han inte störde.

Det snöade ute då vi körde mot Örebro. Den senaste gången jag åkte sträckan var dagen då Flingan placerades i min livmoder. Jag kände mig lite nervös.

De senaste dagarna har jag *peppar-peppar* inte kräkts. Det var faktiskt som om något hände när jag gick in i vecka 13. Oroväckande nog försvann molvärken också. Jag har såklart googlat och läst om att fenomenet spökveckor ofta inträder nu. Det var aldrig något som jag upplevde med sonen. Jag har försiktigt vågat tänka tanken att om detta håller i sig kanske jag kan jobba i nästa vecka.

Ultraljudet visade dock en "fin bebis" som barnmorskan uttryckte det. Hon tyckte att bebisen såg ut precis som den ska och motsvarade storleksmässigt vecka 12+3. Den lilla bebisen sparkade mycket med benen och sög även på tummen. Någon gång rullade den åt sidan. Sonen höll triumferande bilden på sitt lilla syskon hela vägen hem. Vårt mirakel!

Jag lämnade även blodprov. Barnmorskan ska ringa upp imorgon med kub-resultatet.