Bloggpaus

Under vår kamp mot barnlösheten var jag aktiv på Familjeliv. Där försökte jag hitta en gemenskap som jag saknade i en vardag där jag mest av allt kände mig misslyckad och utanför. Jag startade flera trådar i ämnet sekundär barnlöshet. Jag tror säkert att flera av mina bloggläsare först hittade mig som signaturen Chasing dreams. Även på Familjeliv kände jag mig ibland utanför. De flesta blev gravida eller fick missfall. De som genomgick fertilitetsutredningar fick inga fel konstaterade. Men jag hängde ändå kvar där och kollar fortfarande ibland läget i trådarna, även om det blivit mer sällan. Det var idag en av tjejerna skrev så här efter att ha läst min blogg:
 
"Kollar in Chasing Dreams blogg för att se hur det går eftersom ni äntligen fick erat efterlängtade pluss.Men gud vad arg och ledsen jag bara  blev igen.Förstår det är jobbigt med graviditetsillamående,det hade jag bara på morgnarna fram till V 17.Men jag känner såhär att sitta och gnälla och bara beklaga sig när man ni haft möjlighet att göra ivf och bli gravida är inte shysst! Vi kommer troligtvis aldrig kunna göra ivf överhuvudtaget och kanske inte heller lyckas själva.Så ledsen igen blev jag. Skäms alltså!"
 
Jag vet inte vem tjejen är förutom hennes signatur på Familjeliv, men de orden sårade mig rätt i hjärtat. Jag kan förstå den sorg och bitterhet som man går igenom som barnlös. Jag levde och andades den i flera år. Jag har själv känt avundsjuka över andras graviditeter. I hemlighet har jag önskat att deras bebisar skulle få kolik. Men att säga att någon ska skämmas har jag aldrig gjort även om personen så verkat totalt likgiltig inför graviditeten. Det påminner mig lite om när jag som sekundärt barnlös blev hånad över att min sorg och fick höra att jag inte var äkta barnlös.
 
Jag har därfär börjat fundera på att ta en paus. Låta bloggen stå för det som var. Jag kan inte ljuga om att allt är rosaskimrande. Och jag vill inte behöva skämmas över mig själv. Jag vill verkligen INTE göra någon ledsen. Det räcker med att jag själv mår dåligt just nu. 
 
Jag känner mig också sårbar. Rädd att något är fel på barnet och att det någonstans är "rätt åt mig"...
 
Jag passar därför på att be om ursäkt om det finns fler som tagit illa upp över mina senaste inlägg. Jusr nu överväger jag att radera dem och helt enkelt avsluta bloggen med inlägget "Jag är GRAVID" från den 5:e december. Tanken med bloggen från början var ju att den skulle vara ett dokument över sekundär barnlöshet.
1 Azielle:

skriven

Jag läste också den kommentaren, och blev så jävla arg! Vem är hon att säga åt dig att skämmas?!? Du har inte gjort något fel!
Det är jobbigt att vara gravid för vissa av oss. Vi får lov att prata om det. Jag hatade att vara gravid. Sjukdomarna avlöste varandra och risken att något skulle gå fel fanns hela tiden där. Jag pratade om det för att annars skulle jag ha gått under.
Det här är din blogg och du får skriva om vad som helst! Den som blir ledsen behöver inte läsa den.

Jag vill iaf fortsätta att vara med på din resa. Att stötta dig när det är svårt. Att glädjas med dig när allt är bra. att fortsätta att känna hopp för att det ska bli ett plus för mig också.

Snälla sluta inte blogga om du själv vill fortsätta, det vore inte rätt.
Massa ♥
azi

Svar: Tack Azi för dina ord både här och på Familjeliv. Det betyder mycket att ni är så många som stöttar. Jag ska fortsätta att känna efter lite hur jag ska göra med bloggen innan jag bestämmer fortsättningen! Kram
langtaneftersyskon.blogg.se

2 Darkeningangel:

skriven

Så ska absolut inte tänka! Din blogg är enbart din egen där du får lufta precis vilka tankar du vill. Om någon annan har problem med vad du skriver så är det deras problem. Du ska inte rätta dig efter vad andra tycker. De kan helt enkelt sluta läsa din blogg isåfall. Allting är inte rosaskimrande när man är gravid, det spelar ingen roll om det har gått fort eller tagit tid att bli gravid, jag tror alla har dagar då man klagar. Och om man mår som du gör och kräks flera gånger per dag så har man rätt att klaga. För du klagar inte på Flingan utan på illamåendet och spyorna som för många är en del av graviditeten. Så mitt råd är: ta inte åt dig av vad andra människor skriver utan använd din blogg till det du vill! *Kramar om*

Svar: Tack för ditt råd och stöd! Som du skriver är det inte Flingan som jag klagar på... Jag ska känna efter lite till innan jag avgör bloggens öde. Kram
langtaneftersyskon.blogg.se

3 L:

skriven

Fast så är det, ingen som inte gått igenom samma sak kan förstå. Och skulle den där bittra människan kräkas femtioelva gånger om dagen så skulle hon upptäcka att HUR tacksam man än må vara, så går det inte att vara det jämt...... Fortsätt blogga! Vi är en stor skara som förstår dig precis ❤️

Svar: Tack snälla du för dina ord. Jag tänkte nog också så ibland innan jag lyckades. "Om vi bara lyckas ska jag njuta varje minut". Men verkligheten är en annan. Kram
langtaneftersyskon.blogg.se

4 Line85:

skriven

Hej! Jag hoppas att du inte slutar blogga... Försök att inte ta åt dig av kommentarerna! Man måste få klaga. Att vara gravid är inte rosenskimrande som många verkar tro! Förstå att det inte är personligt mot dig utan tjejens ord kommer från ren frustration.
Här sitter jag, BF+10 och är så jävla deppig och less på att vara gravid. Har börjar ge upp hoppet om att jag ens kommer få ett frisk barn... Innan vi blev gravida så tänkte vi nog också att "bara vi får
Plusset ska vi aldrig gnälla". Men hallå, hur realistiskt är det egentligen?
Med förra barnet mådde jag illa och spydde dagligen i nästan 20 veckor. Det är fruktansvärt jobbigt. Hur lycklig för barnet man än är, så tänkte jag varje dag med huvudet i toastolen att jag hatade mitt liv.
Aja nu blev det mycket svammel. Men du är inte ensam! Du har rätt att må dåligt trots att du är gravid!
Ta inte bort bloggen, kom ihåg att den kan hjälpa andra som hamnar i sekundär barnlöshet. Att den kan ge andra tjejer hopp!
Ta hand om dig, kramar

Svar: Tack! Det är ju precis det jag vill: ge andra hopp. Det var väl därför kommentaren kändes extra tung. Hoppas att din bebis kommer snart och att allt går bra. Sonen föddes på BF+10 så jag vet hur segt det kan vara att vänta och längta! Kram
langtaneftersyskon.blogg.se

5 Sandra:

skriven

Jag blir så fruktansvärt ledsen och ARG över så fruktansvärda människor som skriver så hemska saker!!! Läste själv det inne på Familjeliv och fick en chock!! Förstår inte hur man kan skriva något sådant!!
Jag förstår att du vill ta en paus efter detta!! Men du, försök att inte ta åt dig!!! Du har all rätt i världen att få skriva av dig om hur du mår ,precis som alla andra, gravid eller ej. När varje dag går åt till att må fysiskt väldigt dåligt är det inte alltid lätt att dra fram den där enorma glädjen som ändå finns där hela tiden. Hoppas att du får börja må bättre snart!! All lycka till dig <3

Svar: Tack snälla du Sandra. Jag förstår ju att det är någon som själv mår dåligt, men jag är sårbar av alla hormoner. Hoppas allt går bra för dig också! Kram
langtaneftersyskon.blogg.se

6 emma:

skriven

Så tråkigt av folk att kommentera så! I synnerhet när man inte känner en person irl. Alla har vi vår egen verklighet, att vara ödmjuk är väl det minsta man kan begära av sin omgivning. Jag har själv brottats med att inte riktigt hinna med i denna graviditeten och längta så mycket som jag gjorde med första. Likaså har jag känt dåligt samvete för att ha lyckats bli gravid på båda ivferna vi gjort. Att jag inte skulle ha "kämpat" och glidit räkmacka... Tror att vi tänker för mycket och tar åt oss för lätt helt enkelt. Fortsätt gärna blogga säger jag, om du mår bra av att göra det! Jag hoppas du mår bättre snart!

Svar: Tack för dina ord och ditt stöd Emma. Jag ska låta bloggen vila en stund nu och sen bestämma mig för hur jag ska göra. Jag tror att det där med dåligt samvete lätt är något som följer med när man får fler barn. Har många vänner som känner sig otillräckliga när det gäller att fördela tiden mellan den lilla bebisen och syskonet. Nu är det inte så långt kvar för dig. Håller mina tummar för att allt ska gå bra!
langtaneftersyskon.blogg.se

7 Helena :

skriven

Hej, Förlåt men vem fan är hon att döma dig i vd du skriver på din blogg om hur du mår. Det är väl din dagbok över din graviditet och ditt sätt att få avlastning och skriva av dig. Det är verkligen inte rosaskimmrande att vara gravid alla gånger och man måste få säga det. Om det gör någon upprörd så kan man sluta läsa och det är så otroligt onödigt att skriva en sådan kommentar, oavsett om den som tar emot den har kämpat i evigheter eller inte för att bli med barn eller om det är första eller 10:e barnet. Fy, jag blir så arg. Jag hoppas att du kommer fortsätta skriva om du känner att du vill det. Det är ditt beslut och inte personer som lämnar korkade kommentarer. Jag skrev under hela min förra graviditet och är så otroligt glad för det i efterhand då man så lätt glömmer hur det är.
Skönt att du mår lite bättre med lergigan i alla fall :) Mitt illamående har precis börjat eskalera så jag undrar hur länge till jag kommer kunna jobba. Har väl ca 12 extremt jobbiga veckor framför mig om det blir som förra gången!
Stor kram Helena

Svar: Tack för ditt stöd Helena! Jag instämmer i synen att en blogg borde få vara som en dagbok där man får uttrycka sina innersta tankar och känslor. Stort grattis till plusset! Jag såg att ditt BF var samma som jag hade med sonen fram tills RUL då jag blev framflyttad till 25/9. Kommer fortsätta följa din blogg med spänning :). Hoppas ditt illamående trots allt blir lite lättare denna gången. Kram!
langtaneftersyskon.blogg.se

8 Lisa:

skriven

Nä fy nu blir jag förbannad! Hon har ingen som helst rätt att säga så. Jag vet hur det är och hur du har det. Jag har kämpat för att få barn och till slut lyckats. Men börjar man må dåligt och kräks konstant är det inte så fantastiskt. Jag spydde så mycket och hamnade på sjukhus flera gånger. Legat sängliggande i flera månader. Det tar på krafterna. Det är först nu jag börjat kunna äta och är i v 19. Jag ber ingen med magsjuka hålla tyst för att de inte har det lika länge. Mår man dåligt gör man det, punkt! Du är en otroligt stark tjej. Jag tycker att du ska göra det du känner att du mår bäst av just nu. Men aldrig skämmas över något. Tillåt dig vara svag ett tag, för du kommer igen starkare! Men låt ingen oförstående och oförskämd person bryta ner dig. Din blogg och våra mail har hjälpt mig hela vägen. Så tacksam att vi hade varandra att vädra tankar med under den värsta tiden. Jag hoppas nu att du tar hand om dig själv och din familj. Kramar till dig! /Lisa

Svar: Tack Lisa för ditt stöd som alltid! Du har varit viktig för mig under hela resan. Jag kommer som sagt att ta en paus för att samla mig och ladda om. Jag märker att minsta stress gör illamåendet ännu värre. Nu styr vi mot samma mål. Vad glad jag blev över att höra att du mår bättre nu :). Jag hoppas på att följa dig snart. Har du varit på RUL än? Kram
langtaneftersyskon.blogg.se

9 Meangeleyes:

skriven

Herregud vilken otroligt puckad kommentar! HUR kan man bara skriva så till nån annan, särskilt som man varit med och sett hur ni kämpat för att komma dit!
Oavsett om man blir avundsjuk så är det verkligen inte ok!!
Man måste få tycka att saker är jobbiga ändå fast man längtat ihjäl sig och kämpat för att komma dit! Illamående är asjobbigt och värkarna kommer göra lika ont fast man längtat efter dom! Heja på och sluta inte blogga pga en idiotisk kommentar!

Svar: Tack! Nej jag har insett att jag har rätt att skriva vad jag vill utan att behöva skämmas. Hoppas allt ät bra med dig! Kram
langtaneftersyskon.blogg.se


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: