Längtan efter syskon!

Idag kl 15:00 infann jag mig på Fertilitetsenheten. Eftersom jag mådde illa och sambon och sonen var lediga, följde de med mig dit. Jag blev inkallad av läkaren som upptäckte mitt myom. 

Nervös la jag mig i gynstolen med sambon och sonen bredvid. Jag såg ganska snabbt en liten bebis på skärmen. Dock tyckte jag att den var oroväckande stilla och jag tyckte inte att jag såg några hjärtslag. Det gjorde dock läkaren och när hon visade oss såg vi också. Bebisen var precis så stor som förväntat och på slutet kunde vi också se att den vinkade lite med handen.

Det var underbart att se att allt såg bra ut så här långt. Att jag faktiskt har en bebis i magen. Jag behövde uppmuntran i allt kränkande. Jag har kräkts lika mycket som tidigare trots lergigantabletterna. Men jag kämpar på. Någon gång vänder det...