Längtan efter syskon!

är förhoppningsvis dagen då jag ruvar igen!

 

Jag har tagit en semesterdag från jobbet. För kollegorna har jag berättat att jag ska adventsfixa hemma. Denna gång är det bara ni kära läsare och min sambo som vet om det stora som ska ske. Jag orkar inte berätta om planerna, för att sen behöva förklara allt, samtidigt som jag går igenom ett misslyckande igen. Men nu vill jag lyckas! Det räcker med misslyckanden.

 

Jag kommer köra bil själv (tre timmarna fram och tillbaka till kliniken) imorgon. Min sambo har valt att arbeta. Jag förstår honom. Det kostar ju på om båda ska ta ledigt varje gång. Men det känns som att det kommer bli en lång bilresa. På hemvägen har jag i alla fall förhoppningsvis vårt embryo som sällskap. Tänk att man redan kan längta så mycket efter något så litet. Men jag har ju längtat i över ett och ett halvt år nu.